För guds skull!

Jag är kanske inte den rätta personen för religiösa ämnen, Tror aldrig att jag varit religiös på eget initiativ i hela mitt liv. Kanske jag i unga år har anordnat begravning för en och annan mask, fast då hade jag ju förstås tagit livet av det arma djuret innan..."Man skall icke dräpa..."


I alla fall bland det värsta jag vet är när människor vill pracka på mig sin tro. När de står leende på stan iklädda finkostym och med tindrande ögon räcker en bibel mot mig. Den klassiska frågan är "Vad är meningen med livet för dig?" och man blir alldeles matt och jag tycker att jag från första början utstrålat mitt "Nej tack!" ytterst tydligt, men så är det tydligen inte.  


Samma sak när de knackar på dörren och delar ut broschyrer och pratar och pratar. De lyckas alltid komma när man är ensam hemma. Jag förstår inte hur, Jehovas och Frälsningsarmén måste ha pejlar utsatta för att hitta till närmsta hus för att utsätta varje ensam tonåring och barn för sin hjärntvättande frälsning.


Kan jag få välja själv om jag vill bli frälst? Eller varför inte starta en postorderhemsida?

"Jehovas: Ett komplett frälsningspaket för dig!

Köp tre religioner betala för två.

Snabbt och fraktfritt!"

Utmärkt om ni frågar mig.


Okej det är väl självklart att jag inte missunnar dessa människor att ha sin tro, men hur vore det om ni lämnade mig i fred? Jag accepterar er, acceptera mig.

//Frida Söderberg


AC/DC är tillbaka



Med sin nya skiva Black Ice, gör AC/DC comeback efter åtta års uppehåll, och ger sig ut på sin turné som går under namnet "Black Ice world tour". Två exklusiva konserter anordnas i globen den 20:e och den 22 februari. Biljetterna till konserten på fredagen den 20 februari tog slut på otroliga 15 minuter, så en extra konsert blev insatt söndagen den 22 februari. Med bröderna Angus och Malcom Young i spetsen ger sig AC/DC ut på turnén som startar den 28 oktober i USA och som senare drar vidare mot Europa och tillslut landar i Sverige.


/Frida Söderberg


Sonic Syndicate -Love and other disasters



 Sen jag hörde "Lament of innocence" blev jag fast. Introt var bara fantastiskt och fastnade någon stans inuti min trumhinna och vägrade att komma ut igen. Jag ville ha mer!


började min kärlek till bandet Sonic syndicate ursprungligen från Falkenberg . Jag älskar deras karaktäristiska sound blandat med growl* och kraftfull sång, tunga gitarrer och inblandade syntar. Jag har förmodligen nött sönder deras första album "Eden fire" och uppföljaren "Only inhuman". Under trista sommarjobbsdagar med infekterad visdomstand räddade låten "Where the black lotus grows" mina dagar.


 Jag blev mycket förväntansfull när jag hörde ryktet om en ny skiva i september. Intresset för all annan musik försvann för ett tag på slutet av sommaren och längtan efter skivan "Love and other Disasters" tog över.


Skivan har ungefär samma upplägg som de förra skivorna. Den inleds med "Encaged" som är en typisk sonic syndicate låt som sätter fart på hela skivan. Man känner sig trygg att hamna i deras typiska sound, och oron över att de ändrat något släpper. Allt är sig precis likt och man kan börja njuta.


Många av deras äldre låtar har haft en förmåga att fastna i huvudet, som en klick honung fäster sig melodierna. Det är ingen som helst skillnad med de här låtarna, första singeln, "Jack of diamonds" påminner, och är som en lillebror till "Denied". Den fäster också lika bra med sin klockrena melodi. Vet inte hur många gånger jag sjungit raderna från "Denied": "A situation like this, should never exist" om och om igen.


I mitten av skivan kommer den första lugna låten "My Escape" med en lite O-intetsägande inledning, men det trappas upp med en fin melodi som förlåter det lite lama introt. Det är inte heller helt överraskande med inslag av fioler, det känner man redan igen från "Enhange my nightmare" från Eden Fire albumet och det blir fina kontraster mot deras annars lite tyngre musik.


Tempot trappas sen upp med "Fallout" och "Power shift" som snabbt blev en av mina favoriter. Bara genom att lyssna på det klassiska Sonic syndicate introt förstod jag att den skulle bli omtyckt, och syntarna i bakgrunden gör den bara så klockren.


Sluthalvan av skivan slutar lika starkt med lugna låten nummer två "Contradiction" och tempo låtarna "Damage control" och "Red eyed friend". "Affliction" avslutar den här musikaliska godbiten på ett utmärkt sätt. Åter igen en meloditräff mitt i prick med lagom blandning av growl och sång.


Om man nu tror att det roliga tar slut efter sista låten tror man fel, Två bonuslåtar har tagits med till allas glädje. "Ruin" och "Dead planet" är två energiknippen och det tycks som att Sonic syndicate kramar ur den lilla sista kraft dem har kvar för den här gången i de låtarna, och lämnar mig otroligt nöjd. Jag tar hela skivan på repeat, börjar mitt sönderlyssnande och börjar den nya förväntansfulla väntan på nästa mästerverk.

//Frida Söderberg.ES3





Egoist,javisst!- krönika

Jag ska bli egoist!


Jag har under allt för lång tid gjort saker jag egentligen inte vill, jag är en typiskt svensk, jag är snäll. Får kalla kårar av att såra någon genom att säga att jag inte vill, har tid eller orkar.


 Jag tar emot saker även om jag tycker att de är fel. Ler och låtsas som om jag varken har öron eller ögon som kan vittna. Det är slut på det nu.


Jag ska försöka att aldrig mer göra något som jag inte själv verkligen vill! Jag ska inte heller bete mig på ett sätt jag inte vill. Visst förstår jag att ibland måste man göra saker man inte vill, men jag menar förstås valfria saker. Egoism anses alltid som någonting dåligt, vilket jag inte alls förstår, egoism är ett tecken på att man uppskattar och trivs med sig själv, det är ju trots allt "Jag" som person som går först. Man får vara egoist, man får nöja sig med sig själv som sällskap, man måste inte tänka på alla andra jämt och ständigt och man behöver inte vara social jämt för att vara en god människa. Men för den delen ska ingen bli överkörd, man behöver inte gå till överdrift, egoismen ska växa varsamt.


 Jag är på väg i rätt riktning. Jag har sagt ifrån.

Min vilja ska aldrig mer misshandlas, välkommen sköna egoism!



Frida Söderberg

RSS 2.0