Om sommarlovet...
Man blir alltid lika förvånad. Efter nära två månaders sommarlov så befinner man sig plötsligt bara en dag från skolan och man tänker: Hur fanken ska jag kunna vänja mig vid att stiga upp tidigt på mornarna igen och att jobba till klockan fyra varje dag? Men likväl förbannat så står du där ändå, utanför klassrummet klockan 9;24 en kylig sensommarmorgon och det känns som om du inte ens har haft något sommarlov... De där veckorna då man kunde sova till eftermiddagen eller ligga och dega på stranden känns som en sådan där knepig dröm man får ibland, som man inte minns alla detaljer från men som liksom ändå skvalpar omkring i huvudet på dig för resten av dagen och vägrar att lämna dig ifred! Fast det kanske bara är jag som känner så...?
Nåja, det som stör mig mer än det (jag har visst en tendens att störa mig på saker, men detta har jag fått veta av en säker källa att jag dock inte är ensam om, för en gång skull) är att skolan börjar på en torsdag. En torsdag. Inte på MÅNdagen veckan efter, som på alla andra skolor i länet, utan på TORSdagen två dagar före helgen, Strömmingslekens helg för att vara exakt. VARFÖR? Vad var det som var så viktigt att alla Söderhamns elever måste släpas upp ur sina sängar på torsdagen, och som absolut inte kunde vänta tills måndagen? De teorier jag har hört svävar lite från att vi faktiskt fick sommarlov lite tidigare, någon slags konstig kompensation för vårt jullov, att Skolverket försöker hämnas, etc.... Detta är första gången på 44 år som Strömmingsleken börjar efter skolan, vilket betyder att skolan inte bara missunnat sina elever en sista vecka med sommarlov, utan även har förstört en tradition som funnits i över fyra decennier! Skandal! Jag hoppas verkligen ni är nöjda däruppe! För det är inte varje dag som man får chansen att krossa en tradition som funnits i nästan 50 år...
Mitt sommarlov var lite som det brukar vara, förutom att jag för första gången efter två års intensivt sökande och gruffande fick ett sommarjobb. En liten näpen plats på Stadsbiblioteket 9-16 på vardagarna. Ett jättetrevligt litet jobb som jag kände mig ofantligt nöjd över, tills jag fick reda på att min syrra tjänade dubbelt så mycket som jag på sitt jobb... Nåja, jag hade i och för sig något lättare uppgifter också, och kortare arbetsdagar, så jag antar att jag hade det lite trivsammare på mitt arbete istället. Just det, tänk positivt, tänk positivt, tänk positivt...
Tyvärr så hade jag lyckats på något outgrundligt sätt välja mina arbetsveckor exakt så att jag skulle missa de allra soligaste sommardagarna, så det blev inget vidare badande för min del (men jag tjänade i alla fall en massa pengar istället, hä hä hä)... Men när jag väl fick chansen så drog jag till Tjitjärn! En jättefin badplats med bryggor, klart vatten som aldrig är angripet av alger, omklädningsrum, och gräs istället för sandstrand. Hur mysigt som helst. Och det tycker minsann humlorna också... Nackdelen med gräs är ju att det... Typ... Växer saker på det, i Tjitjärns fall; klöver. Massor av klöver, små vita bollar av klöverblommor överallt, och på var tredje blomma så sitter det en liten humla och gör vad humlor gör mest. Man kommer lätt och tänka på ett minfält när man försöker att ta sig ner till vattnet utan att trampa på något av de små kräken.
Men så var sommaren plötsligt över, igen. Så då får man hitta på något annat att gå och längta efter istället. Och eftersom det bara är 119 dagar och 14 timmar kvar till julafton kan man väl lika gärna börja köpa julklappar (biligt och bra nu i augusti vet ni) och kanske öva in några julsånger för att fördriva tiden. Nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen varar än till påska...!
God jul på er. Önskar My
My Arvidsson
