Och vad har du gjort på sommarlovet då?

De vanliga frågorna. Vad har jag gjort på sommarlovet? Har jag haft det roligt på sommarlovet? Har jag badat på sommarlovet? Har jag haft sommarlov överhuvudtaget?
   Om någon verkligen skulle fråga mig det där sista skulle jag förmodligen med tveksam röst svara "Nja... Jag tror det...". Vartenda år, så fort man sätter sin fot på skolområdet känns det som om man bara varit borta en helg. Det är lite sorgligt...
   Men jag vet att jag har gjort andra saker i sommar. Jag har hittat en massa bilder som tyder på att jag varit på flera andra platser under månaderna juni-augusti.
   I början av juli spelade Springsteen i Göteborg. Själv är jag sådär förtjust i honom, men både mamma och pappa hade gett sig tusan på att åka dit. Fast då var ju frågan, vad skulle de göra av med mig och syrran?
   Visst, vi hade nog kunnat följa med och se på Springsteen. Saken var bara den att alla biljetter var helt slutsålda sen några veckor tillbaka... Men de kom på en lösning. De dumpade oss på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och vrålade vidare till Göteborg själva.
   På caféet vid Bråkmakargatan bjöd de oss på bulle och läsk, för att sedan listigt nog smita iväg runt tvåtiden. För sent insåg vi att vi var helt ensamma. Omringade av tyskar, gråtande barn, och små Pippi-kopior som tultade runt och skrålade på "här kommer Pippi Långstrump" på ett dussin olika språk. Men, men. Går man i gymnasiet reder man sig själv, tänkte vi. Fast vi ignorerade det faktum att går man i gymnasiet så brukar man även vara för stor för att besöka såna här ställen. Men är man barnslig så tänker man inte på sånt, och har dessutom tio gånger så mycket roligare.
   Dagen fortfor med att syrran lekte paparazzifotograf och försökte ta bilder av Karlsson på taket, Kling och Klang, och Prussiluskan (som vi såg vingla omkring på ett livsfarligt sätt i Törnrosdalen på en skranglig cykel). Själv nöjde jag mig med att fastna i ett av husen i den lilla staden, och av en olyckshändelse skrämma slag på Kalle 5 år. (Detaljer om den händelsen kan höras från mina bekanta, för jag orkar inte den dra den igen. Det var föresten Kalles pappas fel alltihop!)
   Nåja, våra föräldrar hade i alla fall talat om var de gömt nyckeln till stugan. Så när alla började gå hem så hade vi alla fall nåt ställe att återvända till. Nu i efterhand förstår jag inte varför ingen klok vuxen någonsin tagit med mig till Astrid Lindgrens värld förut. Om jag tyckte att det var så här roligt nu, vad skulle jag inte då ha tyckt när jag verkligen var barn? Jag hade pinsamt kul där bland alla sagofigurer och barndomsminnen. 
   Det var väl den enda händelsen värt att skriva om för mig. Nu när jag tänker efter... Har jag heller aldrig varit till Legoland. Det kan vara något att fundera över till nästa sommarlov. I och för sig borde jag börja på högskolan härnäst och planera min framtid som en mogen människa, men jag har räknat ut att eftersom jag åt så många krumelurpiller där borta så borde jag åldras baklänges och alltså inte behöva söka till någon tråkig skola. Istället har jag bestämt mig för att försöka få plats på ett dagis.
   Ha så kul! För det ska jag sannerligen ha.


Mimmi Arvidsson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0