Lagsporten en underbar gemenskap, eller?

Lagsporter framställs ofta som en grupp människor som kämpar och trivs med varandra. Alla är kompisar med alla som en enda stor familj. Men så är det inte, kanske i vissa lag men inte i alla.

         Ett lag kan vara precis som en skolklass på högstadiet. Alla delar finns där, tönten, fjäskarna, den högste översittaren och dens kompanjoner. Allt passar perfekt in på helvetiska högstadiets nivå. Men det är ingen som verkar se det eller bry sig om det överhuvudtaget.

             Den högste översittaren styr över alla, tränaren, lagkamraterna ja ni förstår.

Den spyr ut dumma kommentarer, klagar på medspelare och har ingen medkänsla alls. Tänker inte och bryr sig inte, för det är ju den som är bäst, störst och vackrast.

          Sen så har vi hans/hennes kompanjoner som inte är ett dugg bättre själv. De tar efter, skrattar med och hånar lika mycket som översittaren.  De har ingen medkänsla i kroppen heller, de går igång på elakheter och tycker det är skoj.

             Nu kanske den högste översittaren verkar som den värsta av dem alla. Och visst kan det stämma till en viss del, men hon/han är ofta ärligast, säger vad den tycker och inte smyger runt och viskar med sina åsikter. För kompanjonerna är egentligen värst, de är falska jävlar som bara fjäskar för översittaren och håller med. De är där i bakgrunden och är beredda att slänga ur sig något nedvärderande när som helst utan att tveka.

             Men visst finns det bra människor i de här lagen också, men problemet är att alla verkar se förbi de hemska.



Linnéa Jonsson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0