journalisterna

Alla människor funderar någon gång i sitt liv på det oöverskådliga ämnet religion. På det som också brukar kallas tro. Inom religionens ramar ryms många stora, omfattande frågor. Frågor om livet, om hur vi kom till och varför. Frågor som har etsat sig fast på människors hjärnhinnor sedan tidernas begynnelse. Händer det något efter döden, i sådana fall vad? Vad - eller vem - skapade universum? De flesta frågor förblir obesvarade, mycket tack vare att svar till dessa frågor är närmast omöjliga att finna.

Det är ganska enkelt att ifrågasätta religion. Religion har genom människans historia lett till väldigt mycket elände. Krig, konflikter och många människors död har direkt eller indirekt orsakats av andra människors tro. I dagens läge råder det oro på många håll och kanter runtom i världen, i många fall av religiösa orsaker. Människors tro och olika former av kulturer krockar ständigt med varandra och skapar problem.

Varför existerar det något sådant som religion? Det är en fråga värd att fundera på, speciellt när det så ofta tenderar att ge upphov till något negativt snarare än något positivt. Personligen har jag grubblat över frågan ett antal gånger, speciellt i samband med att jag har funderat på mina egna åsikter kring det hela. Vi människor har nog helt enkelt ett behov att finna svar på frågor. Vi har svårt att låta saker vara olösta eller obesvarade. Det oroar oss. Jag tror att människor behöver någonting att tro på, någonting att klamra sig fast vid. Något som bringar någon form av trygghet. Exempelvis, klart det blir mindre skrämmande att ställa sig inför döden om man har en tro på en allsmäktig Gud som tar emot en. Om man tror på ett himmelrike där allt blir bra, eller på en reinkarnation, eller vad det nu kan vara som religionen hävdar. Alltså, på många vis så tror jag att fenomenet religion har sina rötter i mänsklig rädsla. I den eviga jakten på svar förlitar man sig på en religiös tro, på sätt och vis i bristen på egentliga förklaringar.

Jag ställer mig väldigt neutralt inför den religiösa tron. Jag försöker att välja det logiska. Förvisso är logik också något relativt, något individuellt, vi har alla olika uppfattningar om vad som kan anses som logiskt och inte. Men jag anser att det viktiga är att vara ärlig mot sig själv och försöka se så klart som möjligt på saker och ting, och inte försöka finna trygghet i en religiös tro som man i grund och botten inte instämmer med. Religion bör inte styras av rädsla, vilket jag fått uppfattningen om att den alltför många gånger gör.

Trots att jag själv inte är troende, så respekterar jag de människor som är det och den tro de lever efter. Jag har vid ett antal tillfällen haft diskussioner med djupt troende personer, då de har försökt förklara sina åsikter kring deras tro och besvara de frågor jag haft. Och poängen är inte då att jag bokstavligt ska hålla med, eller ens förstå, utan att jag bara ska få en liten inblick i deras tankar och se att de verkligen tror på vad de säger.

För religion är inte något man ska tvingas på, eller födas upp och uppfostras i. En religiös tro är något man själv ska forma och utveckla, genom egna upplevelser och tankegångar. Och för mig behöver inte en religiös tro innefatta en Gud, eller något annat som är ganska typiskt för fenomenet. Man kan lika gärna se det som en livsfilosofi, ett sätt att leva och ett sätt att se på saker och ting. Människosyn, liv och leverne, etik och moral. Allt som livet, och mer därtill, innefattar.