Julkrönika

Nu är det snart jul igen. Jag har fortfarande inte riktigt tröttnat på denna härliga tradition, fast jag vet att det är många i min ålder som börjar vackla i sin barnsliga förtjusning till denna högtid nu. Själv måste jag tyvärr erkänna för mig själv att julklappar och önskelistor har börjat tappa en aning betydelse för mig... Så istället för att skriva en önskelista har jag ägnat tio minuter åt att fastställa tre saker som hör den svenska julen till:

1: Julmust konkurrerar ut Coca Cola och amerikanerna sliter sitt hår.

2: SVT spenderar gud vet hur mycket pengar på att köpa in "Kalle Anka och hans vänner Önskar God Jul" för att slippa total bojkottning av kanalen på julafton.

3: Julbocken i Gävle brinner.

   Julmust. Jag älskar julmust. Och en sann julmustälskare vet att julmust är mycket godare än påskmust. Nej, de smakar inte likadant. Ät din favoritglass på en soptipp så förstår du vad jag menar. Julmust ska det vara, och den ska inte säljas året runt. Julmust är nämligen en av mycket få drycker där smaken även hänger på miljön och omständigheterna. Om den t.ex. såldes året om så skulle den inte alls smaka lika gott. Och varje vinter blickar Coca Cola-företagen mot det lilla erbarmliga landet Sverige och undrar varför deras försäljning alltid minskar med x antal procent just där varenda jul.

   Kalle Anka är ju en seglivad tradition. Programmet sändes första gången 1958 i Amerika (fyller 50 år i år alltså!), men började inte sändas i SVT förrän 1960.

Anledningen till att jag tidigare inte nämnde den exakta summan för att köpa in den här gamlingen varenda jul... Är för att SVT har vägrat att tala om det. Bara att det är "väldigt dyrt".

   Så därför, när Arne Weise avgick som julvärd och kontraktet med Disney hade upphört, bestämde sig SVT för att nu, nu var det nog läge att äntligen bli kvitt det där förskräckliga fjäderfäet! Men när detta beslut nådde allmänheten fick SVT samma status som Hitler och Mussolini.

   Programmet sändes som vanligt året därpå också.

   Gävlebocken är en annan kär tradition som funnits nästan lika länge (sen 1966) och svenskarna älskar den så mycket att vi lik förbannat har bestämt oss för att bockfan ska brinna ner till grunden varje vinter. Och när den inte har brunnit ner så har den åtminstone förstörts på ett eller annat sätt. (Ägaren till den raggarbil som kraschade in i bocken 1976 får gärna höra av sig!) För mig ska den helst överleva fram till jul, men efter det kan den gärna få sluta sina dagar som ett tre ton brinnande inferno. Förra året blev det ju inget (må djävulen ta dig Fiber ProTector!) men i år har man bestämt sig för att pröva utan flamskydd, eftersom bocken förlorade sin vackra färg av det.

   Så, receptet för en riktig jul i år: Bunkra upp med 50 liter julmust. Knäpp på TV:n klockan 15:00. Be era vänner i Gävle att ladda sina tändare...

   God Jul!

// Mimmi Arvidsson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0